100… Betyder det ens något?
Min bästa kompis, Kazuhiro Kitamura.
Finalen i japanska mästerskapet i dirt trial. Platsen: Akitakata i Hiroshima prefektur, staden som blev känd genom sin förre borgmästare Shinji Ishimaru.
För tre år sedan var han bara två segrar från den aldrig tidigare uppnådda milstolpen 100 segrar i karriären… Men efter bytet till en Toyota Yaris kämpade han med inställningarna, och två år gick utan en enda seger.
I år bytte han till en Mitsubishi Lancer, men bitarna föll aldrig på plats, och han gick in i finalen fortfarande utan seger.
Jag, för exakt 20 år sedan, 2006.
Att köra i Hokkaido i all evighet började bli tråkigt, så jag tänkte: om jag ändå ska sluta, slutar jag först när jag åtminstone en gång har krossat Kitamura, Japans bäste, i en deltävling i japanska mästerskapet.
Och för att vinna räcker det att använda samma utrustning och köra exakt likadant. Enkelt.
Var bodde Kitamura? Hur fick man tag på honom? Jag visste ingenting om honom,
men på något sätt fick jag kontakt med Kitamura, som redan då var vansinnigt snabb och nästan omöjlig att komma nära, skaffade den här bilen som han hade kört året innan och gav mig in i japanska mästerskapet. Det här är en bild från den tiden.
Vi är ungefär lika gamla, och så började vår vänskap. Tiden går fort: det har redan gått över 20 år.
Men långt ifrån att krossa honom: ju bättre jag lärde känna honom, desto mer förtvivlad blev jag över nivåskillnaden. Två år efter att jag börjat förklarade jag mig som förlorare och drog mig ur japanska mästerskapet.
Och just han ringde mig, för första gången på länge, några dagar före finalen.
»Tre år utan seger. Kanske är det dags.. för mig..» sa han.
Klart att han våndas..
Så jag sa till honom:
»Sluta då… nej förresten, ta en paus.. typ tre år.»
Han har redan bestämt sig.
Han slutar inte.. nej, han kan inte sluta..
Nåja, hans dilemma är en lyx.
Han våndas bara för att han fortfarande tror att han kan vinna.
Saknar man talang för att köra, som jag, får man inte ens ha ett sådant dilemma.
Jag avundas honom verkligen.
Sluta om du kan. Det var vad jag tänkte.
Och sedan vann han finalen.
Resultaten här (på japanska).
Yarisen på den länkade sidans startsida är bilen han körde förra året.
EVOHOME-dekalen mitt på vindrutan är ett bevis på vår vänskap.
Det blev seger nummer 99.
En seger kvar till 100.
Han kan omöjligt sluta nu.
I vinnarintervjun förklarade han att han inte tänker sluta.
Som förlorare kan jag bara säga att jag avundas honom.
Men vem i hela friden var det?
En kille som aldrig klamrar sig fast vid det förflutna och inte bryr sig ett dugg om gammal ära, som hur många gånger han har vunnit:
vem planterade siffran 100 i hans huvud..
Just nu är jag mycket mer nyfiken på nästa avsnitt av 100 Days of Deception än på 100 segrar..
Finland och Sverige är motorsportländer.
Särskilt rally är enormt populärt.
Men någon gren som heter dirt trial finns inte där.
Dirt trial är en tidskörning: bilarna kör en i taget på en obelagd bana byggd för ändamålet.
Ett åk tar bara en minut eller två, och den snabbaste av två tider räknas.
Jämfört med friidrott är rally ett maraton och dirt trial ett 100-meterslopp.
Det vore kul om Kalle Rovanperä någon gång provade på dirt trial..
