Dörren är svensk skola. Gubben är inte klok.

Tillverkning av en ytterdörr.
Av allt jag gör är det här jobbet som sliter mest på nerverna. Ett sådant jobb som ger sömnlöshet och för mig till depressionens rand, ha.
Det ser enkelt ut, men det kräver känsligt och petigt hantverk, det kräver lufttäthet, och det kräver precision på millimetern.
Den här gången använder jag ask från Hokkaido, som vi kallar yachidamo.
Partiet där det lilla ljusinsläppet sitter är sammanfogat i 45 graders vinkel. Det visade sig vara mycket svårare än jag trodde, jag blev överraskad. Eller så är jag bara dålig.

Mönstret blev enligt mig riktigt vackert.

Även gummilisten på insidan hamnade snyggt på plats. Utöver den här listen sitter ytterligare ett gummi på karmsidan, en dubbel tätning som håller lufttätheten.

Jag körde ut den till bygget och hängde den på plats. Vansinnigt tung. Ett rejält slit.

Det sneda fogmönstret kallas chevron.
Vissa tittar på det här mönstret och känner något de inte riktigt kan sätta ord på.
Det sägs att det första mönster som människans hand någonsin ristade var sicksacken.
I det gamla Egypten blev det tecknet för vatten.
På Nazcas slätter ritades det som en bön om regn.
I Norden är det formen på takstolarna som bär taket.
Ainu placerade det vid ärmsluten på sina dräkter, för att stänga den dörr som onda ting använder.
Nordamerikas urfolk vävde in det i sina filtar som blixten,
och stenhuggarna lade passaren över vinkelhaken och satte över det märket ett öga som ser allt.
I öst som i väst har människan alltid anförtrott den här formen uppgiften att skydda.
Entrén är platsen där allting passerar in och ut.
Därför bär den här dörren det märket utåt, och i den är ett enda romboidformat fönster öppnat, som ett öga.
Husets skyddsande, huggen ur ask från Hokkaido.
Jag döpte den till Chevrondörren.
Och naturligtvis är även isoleringsförmågan i världsklass, om jag får säga det själv.

En sak till, som svenska läsare kanske sätter värde på.
När jag bygger dörrar är det den svenska dörren jag lär mig mest av.
Och för att vara ärlig, det stannar inte vid att lära sig. Beslagen och tätningslisterna i den här dörren är svenska.
Den här dörren i Kitami är alltså på sätt och vis en nära släkting till en svensk dörr.

På insidan behövs inget skydd, så där är det bara raka lodräta brädor som inte berättar någonting.
Insidan är tvärtom avskalad, och jag tycker att det är bättre så.

När jag kom hem stod det en väldig kartong där.
Jag mindes inte att jag köpt något så stort. Jag muttrade, vad i all världen är det där.
Min fru sa, det är väl ditt BABYMONSTER. Med en röst som lät hundra procent trött på mig.
En hög med turnéprylar hade anlänt.
Finns det någon lag som förbjuder
en 64-årig gubbe att gilla BABYMONSTER? (haha)

Vad andra än tycker om mig, den som levde som han själv ville är livets vinnare.