Att patineras, förfalla, ruttna…
Nej men, en mystisk liten ask som verkar sälja slut innan jag ens märker det.
Den på bilden tillverkades på beställning med en specifik färg.
Tro det eller ej, men leveranstiden var ett halvår… Jag är så ledsen..
Själva asken är tillverkad av limträ (Tamo-ask), men till lådans front använde jag massiv ask från Hokkaido som jag betsade.
Jag tycker den blev ganska söt.
Ska vi ta lite seriöst arkitektursnack som omväxling?
Jag radade upp några golvprover på skrivbordet och tog en bild. Längst bak ligger massiva golv av ask och furu.
I förgrunden ligger ett prov på ”laminatgolv” (vinylfolie), som har en överväldigande marknadsandel i nya hus.
Medan alla säger: ”Ingen vaxning behövs, lätt att städa, moderna hus är så rena!”, så är golvet de går på varje dag till största delen det där ”träimiterade vinylgolvet” till vänster.
Det är gjort för att se ut som trä, men sanningen är att det inte är trä. Det är bara ett klistermärke av vinyl (gjort av olja) som limmats fast på en hårt pressad skiva.
När det väl börjar flagna är det kört. Det går inte att laga… går inte att byta ut enstaka delar, och går självklart inte att slipa… det enda man kan göra är att klistra ett nytt lager ovanpå.
Det är samma logik som i en billig spånskivehylla.
Du har säkert sett en plasthink som stått ute och blivit spröd och spruckit av UV-strålning.
Det är exakt vad som händer på golven i dyra nya hus. Och vad som kommer fram under den flagnade ytan är ett fuktkänsligt material gjort av komprimerat trädamm: MDF.
Om detta suger åt sig fukt är det game over. Det sväller upp, möglar, luktar, tappar bärigheten och smular sönder som ett fuktigt kex. Jag kallar detta att ”ruttna”.
Det är självklarhet, men massivt trä är ”trä” rakt igenom.
Om det blir repigt kan man slipa det. Man kan olja in det på nytt. Med tiden djupnar färgen, det får lyster, och istället för att förfalla ”patineras” det (åldras med värdighet). Kort sagt, det mognar. De boendes liv ristats in i det, och det får ”karaktär”.
Naturligtvis, om man underhåller det med olja eller vax, är det ”överlägset motståndskraftigt mot vatten”.
Ibland påstår ”falska proffs” motsatsen. ”Eftersom det är vinyl tål det vatten; eftersom det är trä tål det inte vatten”… Den karismatiska husförsäljaren som säger detta är antingen hjärntvättad av sitt företag eller så ljuger hen.
Nya syntetiska byggmaterial patineras inte. Först ”förfaller” de. När limmet och ytskiktet är slut går de inte att rädda. I samma ögonblick som de förfaller kan de inte längre stå emot vatten, och resultatet blir att de ”ruttnar”. Det är ordningen.
Och här är det värsta.
Syntetiska material är svåra att göra sig av med. De går inte att sortera. De är svåra att bränna. De blir industriavfall. Du betalar pengar för att förvandla dem till skräp. I slutändan betyder det bara att de blir ”besvärligt avfall”.
Trä är annorlunda. Till slut brinner det och blir värme. Det blir biomassa. När det brinner släpper det ut koldioxid, men det är bara en återbetalning av vad det absorberade medan det levde. Det är ett kretslopp.
”Lättskött! Enkelt att städa!”
Se upp för dessa ord.
Det är enkelt att bygga ett bra hus om man inte överanvänder vinylmaterial.
Trä: Pelare och stomme
Jord: Kiselgur, puts, cement
Sten: Kakel, keramik (även toaletter)
Järn: Armeringsjärn, beslag
Vinyltapeter, vinylgolv, vinylkök, vinylhandfat, vinyltoalett, vinyldörrar, vinylskoskåp, vinyl…
Vi behöver inte vinyl.
I helgen åkte jag till Nukabirasjön.
På lördagen fick jag problem med tändningen och motorn gick ner på 3 cylindrar…
Åkte tillbaka till Kitami och fixade det.
Gick upp klockan 4 på söndagen och åkte till Nukabira…
Sen fick jag turboproblem så det blev bara en miljöbil..
Om man bara kör den en gång om året så ”förfaller” även en bil (haha).
(Obs: Det här är inte en sjö i Sverige, utan vi är ute på isen på en sjö i Hokkaido, Japan!)
Och som grädde på moset har gubben bakom ratten ”patinerats”…
